OS
Några foton från det senaste halvåret
Jag och min älskade Ida på Adams 25-årsdag i juli 2009.
I somras var vi och hälsade på Ida och Ola i Baskemölla och här är Ola
Adam nere vid piren och fiskar. Dock utan fiskelycka!
Uppklädda och fina på bröllop den 5e september.
Efter en lång höst och mycket snö flydde vi till värmen i Egypten.
Solnedgång på en liten ö i Röda havet.
Flyttstädning...
1. Sortera ut kläder som jag inte använder längre. Jag får inte ens spara sånt som "jag kanske kan tänka mig att ta på mig nån gång". Jag ska vara hård mot mig själv.
Detta gjorde jag igår, Till slut stod jag där och funderade på om jag inte kunde tänka mig att trots allt använda den där stickade koftan som är hiskeligt ful och som kliar så man tror man fått loppor. Smisk på mig och ner i påsen märkt med kläder att skänka.
2. Rensa avloppet i badrummet.
Detta blev morgonens utmaning. Iklädd en plastpåse runt handen var det bara att bända upp golvbrunnen och sätta igång med arbetet. Att det i min golvbrunn har hunnit samlas så mycket hår att det hade räckt till en hel peruk (i alla fall till ett barn) övergår mitt förstånd. Nu är den till slut skinande ren. Efter golvbrunnen tog jag mig an röret från handfatet. Jag hade en svag känsla av att något gick galet förra gången jag lekte rörmokare. När jag väl hade skruvat isär alla delarna och diskat dem så stod jag där som ett frågetecken och kom plötsligt ihåg att det var ihopsättningen som gick åt skogen förra gången. Jag tog ett djupt andetag och kom ihåg min norrländska pojkväns motto: ta det lugnt, det löser sig alltid. Fem minuter senare såg det ut som innan mitt ingrepp, dock med läckande vatten som följd, men efter ytterligare lite mekande var det som nytt.
3. Städa kyl, frosta av frys. Det kan inte vara så jobbigt. Min kyl består av mousserande vin, sallad och juice och frysen är lika tom.
4. Städa spis och ugn. Min frånvaro i lägenheten har satt sina spår...eller rättare sagt inga spår. Det var ett tag sen det lagades mat i den ugnen.
5. Putsa fönster. Detta kan dock bli ett problem. Jag har i och för sig bara tre fönster i lägenheten, men under de två och ett halvt åren som jag har bott här så har jag inte lyckats klura ut hur man vänder det stora fönstret i vardagsrummet. Så de gånger jag känt att det har ryckt i fönsterputsarnerven, så har jag stått på balkongen och lutat mig ut åt sidan för att nå så långt ut på fönstret som möjligt, vilket har gjort att den ena sidan av fönstret aldrig har blivit putsat!
6. Kolla vinden. Eller rättare sagt tänker jag bära ner saker från vinden och gå igenom vad det egentligen är som jag har sparat på i alla flyttar. Det ska bli intressant.
Snart kommer mamsen och ska följa med mig upp på vinden och se om det finns några bortglömda flyttkartonger. Jag vågar mig inte upp själv, tänk om spökena tar mig!
Till en farfar
Här är foton på mig och ditt älskade barnbarn, först i kyla och sen i värme. Jag hoppas att ni har haft det mysigt ihop. Jag hade gärna varit med...men någon måste ju vara seriös och styra upp flytten här hemma om det nu ska bli nåt samboskap av det hela! Ta hand om varandra..och Adam, flyg försiktigt!
Många kramar Anna
Vallen
Egypten
Vallsträsket
Adam, den fulingen, är borta under den tiden där vi får lägenheten så jag får flytta själv. Vilken tur att jag har så många vänner som är så söta och ställer upp. Vi kan väl säga att jag och min kille inte är helt överens om hur det ska se ut i lägenheten...och är man borta så får man skylla sig själv. Surprise, allt vitt och lila! Då tar jag livet av killen...och det vill jag ju inte.
Hela påsken var vi i Umeå och Vallen (10 mil närmre köldskador än Umeå) och hälsade på Adams familj och hela tjocka släkten. Så mycket snö har jag nog aldrig sett i hela mitt liv. Samtidigt fick vi sms från Malmö att det var sol och grillning. Snacka om kontraster. Jag vill bo kvar i Skåne för alltid!
Här kommer en bild från Vallsträsket
Det är mycket nu...
Längtar tillbaka...
Förhållande = skidskytte?
En kort reflektion: Innebär pojkvän detsamma som skidskytte på TV varje helg?
Nu kanske jag låter negativ men det är jag inte alls. Jag funderar bara över vad förhållande och så småningom samboskap innebär. Komprimiss är ett ord som genast dyker upp i mitt huvud. Han vill se på skidskytte och jag vill att vi ska gå en promenad.
-Men det är ju så kallt, säger han.
-Vi kan ju värma varandra, säger jag.
-Men det är ju skidskytte-VM.
(Ja, jippie, vilken lycka...not!)
Snäll som jag är stannar vi hemma och glor på en massa norrmän som åker som galningar med snoret hängande i skägget. Men inte förrän vi har kommit överens om att sen gå en promenad (som jag misstänker bara blir till affären och hem igen).
Jag har nyss blivit ett år äldre och det innebär att jag har blivit lite klokare. Jag tjafsar inte längre om småsaker. För några år sen blev jag lätt arg och irriterad för minsta lilla, men det har jag kommit över nu vid 28 års ålder. Det är inte värt det. I min ungdoms dagar kunde jag bråka så mycket och länge att jag till sist hade glömt bort vad det var som hade gjort mig så upprörd från första början. Nu har jag blivit mer slug och väljer istället mina slag. Slag där jag vet att bara jag kan vinna! Det kräver mindre energi om inte annat... Och kärleken varar längre, förhoppningsvis för alltid!
En bild för att hedra den fantastiska sporten:
Tårar...
Och vad gäller torsdag så kan jag nästan gråta av glädje när jag tänker på att jag ska sitta i solen med en kall öl och pussas med min kille under två veckor. Det är lycka!
Semester
Var bara tvungen att ta med en bild på mig och Lotta, tagen nån gång under våra glansdagar. Snart kommer bebis...
Så blev jag med Katt
Jag har blivit med katt. När andra går på fest, super till det och blir med barn...då blir Anna med katt. Och inte vilken katt som helst, utan Katt. Allt började i lördags efter några öl och en snaps och en massa snack. Claes skulle åka hem till Norr över jul och det fanns bara ett problem kvar att lösa, var skulle hans lilla katt ta vägen under tiden. Den kan bo hos mig, hörde jag mig själv säga. Haha, sen skrattade jag bort det lite skämtsamt, när jag blev medveten om vad jag nyss sagt. På söndagen hoppades jag i mitt stilla sinne att mitt förslag skulle vara bortglömt...men icke. Klockan 16.00 fick jag följande sms:
"Info om katt: Katt är en lugn, kelig och alldeles förtjusande liten krabat. Hon gillar mys i soffan, laserpekare och kattmat. Katt behöver ett hem från och med i morgon kväll fram till den 29:e. Kan du hjälpa katt? Please..."
Hur skulle jag kunna säga nej till det? Så igårkväll kom Katt för att bo hos mig ett tag. Det började lite skakigt. Hela kvällen efter att Claes gått hem låg hon under min säng. Efter mycket gullgull verkade hon lite mer hemmastadd, men när jag och Adam ville sova så ville hon leka! Hon hoppade runt i lägenheten och jag var på helspänn och bara väntade på att behöva stiga upp och städa undan omkullvälta blomkrukor. Men de klarade sig och till slut somnade jag...och jag sov väl fyra-fem timmar innan jag vaknade av att Katt låg på mina fötter och jag var varm som en gris i solsken. Efter all den sömnen (!) gick jag till jobbet, där jag mer eller mindre oroade mig hela dagen för hur lägenheten skulle se ut när jag kom hem. Tack och lov var det ingen fara alls. Katt har skött sig exemplariskt och nu ska vi gå och lägga oss igen, Katt och jag, och vakna upp tillsammans imorgon och fira julafton!
Bubbel...
Hela världen skakar
Men när jag kom till jobbet så fick jag höra att det var fler som hade hört mina grannar...och det visade sig att det var ju inte mina grannar - det var jordskalv. Hoppsan då, nu har man varit med om det också!
Jul, jul strålande jul
Därför lyssnar jag på julmusik, har tänt julstjärnan i fönstret och ska sätta igång med lussebullsbak nu. Amaryllisen och hyacinterna är på gång att slå ut och det röda julklappspappret ligger framme, redo att användas. Tusan också att jag missade att köpa glögg!
Hjälp!
Så glad...
Fredagkväll.
Jag sitter och lyssnar på mysig musik med ett glas vin och hemmagjord lasagne. Skulle haft sällskap men snön ställde till det - årets första snö. Istapparna hänger från balkongen, de stackars blommorna är frusna och ledsna. Men här sitter jag inne i värmen med tända ljus och myser. Livet är underbart!
Dagarna och veckorna bara rusar iväg. Snart är det jul...igen. Fast jag tycker i och för sig att det senaste året har varit väldigt händelserikt och jag har hunnit med mycket. Kärleken har kommit och gått...och kanske kommit igen (!), jobbet har ändrats från det sämre till det bättre, bröllop och bebis (för mina vänner), nya människor i mitt liv, gamla vänner som har återkommit, resor och en massa annat. Jag är inget annat än lyckligt lottad i den här världen.
Min kampsång, skriven av Tomas Andersson Wij:
Nu när stjärnorna, solen och månen
Packats ner och gjort natten helt blind
Nu när hela havet tömts
Medan Gud har hängt i det blå
Och sett på
Res dig upp och gå
Nu när lakanen vridit sig och svettats
Över en morgondag du inte vet nåt om
Nu när det inte finns nåt annat än en billig tröst att få
Ändå
Res dig upp och gå
Res dig upp och gå
Du har gjort vad du kan
Sluta tro på dom som säger att det måste vara en kamp
Nu finns det inget kvar för dig att vinna eller slå
Hela himlen sjunger
Res dig upp och gå
Nu när fiaskot har ställts sig vid din sängkant
Och hans tjänare har tagit dina mått
Nu när du visat vem du är
Och bara vädjar om ridå
Det är då
Du ska resa dig upp och gå
Res dig upp och gå
Du har gjort vad du kan
Sluta tro på dom som säger att det måste vara en kamp
Nu finns det inget kvar för dig att vinna eller slå
Hela himlen sjunger
Res dig upp och gå
Nu när till och med de närmaste tvivlar
Och förgiftar dig med sina goda råd
Nu när vägen som är din
Är för smal för att stå
Två på
Res dig upp och gå
Res dig upp och gå
Du har gjort vad du kan
Sluta tro på dom som säger att det måste vara en kamp
Nu finns det inget kvar för dig att vinna eller slå
Hela himlen sjunger
Res dig upp och gå
Hela himlen sjunger
Res dig upp och gå
Flirtande
Det var inget framgångsrikt sätt, men väldigt kul att se förvånade killars ansiktsuttryck!
Australia
Benen är nyrakade för första gången sen jag blev singel igen. Det måste ju vara ett gott tecken! Nu är jag back on track, back in business eller vad man nu säger.
Jag sitter och drömmer mig bort bland Australiens vita stränder och röda outback. Det är åtta år sen jag var där och jag tycker att det är dags igen snart. Då var det backpacking som gällde och den tanken lockar fortfarande, trots att jag har blivit lite mer bekväm med åren. Fast helst skulle jag vilja få en roll i verklighetens Mcleods Daughters och jobba häcken av mig på en farm med hästar och får på dagarna och gå på puben på kvällarna och dricka öl och säga Godday mate! Vi får väl se vad som händer...
En liten fråga...
Vem vill resa till ett varmt land med mig i vinter?
Indien januari 2008
Låt inte ensamheten
När han har lämnat dej
ensam med dej själv
När han har gått sin väg
för att aldrig komma igen
När det är slut, när det är över
gå inte ner
Låt inte ensamheten förlama dej
När hon har gått
När hon har sagt sitt sista ord
När det är tyst i ditt hem
när du är ensam vid ditt bord
När det är slut, när det är över
gå inte ner
Låt inte ensamheten förlama dej
Det finns ett liv
Ett annat liv
Ha det i sinnet, ha det i minnet
när du vill falla ner
för att aldrig mer resa dej
aldrig mer leva
Låt inte ensamheten förlama dej
Det finns ett annat liv
Det finns en annan
En annan någonstans
En annan plats, en annan vän
en ny chans
När du är utan det som andra har
gå inte ner
Låt inte ensamheten förlama dej
Du har en kraft som står dej bi
Du har en vän här
glöm inte bort det
När du vill falla ner
för att aldrig mer resa dej
då är jag där
Låt inte ensamheten förlama dej
Jag finns här hos dej
