Förhållande = skidskytte?
En kort reflektion: Innebär pojkvän detsamma som skidskytte på TV varje helg?
Nu kanske jag låter negativ men det är jag inte alls. Jag funderar bara över vad förhållande och så småningom samboskap innebär. Komprimiss är ett ord som genast dyker upp i mitt huvud. Han vill se på skidskytte och jag vill att vi ska gå en promenad.
-Men det är ju så kallt, säger han.
-Vi kan ju värma varandra, säger jag.
-Men det är ju skidskytte-VM.
(Ja, jippie, vilken lycka...not!)
Snäll som jag är stannar vi hemma och glor på en massa norrmän som åker som galningar med snoret hängande i skägget. Men inte förrän vi har kommit överens om att sen gå en promenad (som jag misstänker bara blir till affären och hem igen).
Jag har nyss blivit ett år äldre och det innebär att jag har blivit lite klokare. Jag tjafsar inte längre om småsaker. För några år sen blev jag lätt arg och irriterad för minsta lilla, men det har jag kommit över nu vid 28 års ålder. Det är inte värt det. I min ungdoms dagar kunde jag bråka så mycket och länge att jag till sist hade glömt bort vad det var som hade gjort mig så upprörd från första början. Nu har jag blivit mer slug och väljer istället mina slag. Slag där jag vet att bara jag kan vinna! Det kräver mindre energi om inte annat... Och kärleken varar längre, förhoppningsvis för alltid!
En bild för att hedra den fantastiska sporten:
Du har blivit klokare. Konstaterat.
Minns gånger när jag slagit huvudet i dörrkarmar i frustration och önskat allt åt h..vete!Pride!
Mannen älskar F1. F1 är alltid på sommarhalvåret. Söndagar kl 14. Vad kan man inte göra då i stället!!? Skit!
Kompromiss heter det. Det svåra.
Då håller kärleken livet ut - jag lovar.
Vi maniska får gå ut själv. Och uppskatta de gånger männen följer med ut. Krama livet, läs en bok, träna - eller ät godis. Och älska din man när det passar dig.
Hoppas er kärlek är stark. Som vår, till oss och er!
Kram syster!
