kiviksanna

Helt fantastiskt. Vilken energi, vilket skådespel, magnifico (som de säger om tjuren Ferdinand på julen). Alltså Moneybrother på KB. Alltid en 10-poängare. Förband var Florence Valentin, lät lite som en samhällskritisk Håkan Hellström. Han verkade verkligen arg på det svenska systemet. Bort med honom, in med Moneybrother. Och till slut kom hela gänget in på scenen, tjohoo. Anders Wendin har verkligen "det", och vi ska inte snacka om Gustav, som spelar sax. Med sina stora glasögon, polisonger och roliga minspel. Han är tjejernas favorit...och killarnas. Uppenbarligen, då det var ett gäng killar som skrek GUSTAV, GUSTAV hela kvällen. Jag, Daniel, Ida och Ola höll oss någorlunda lugna. Fast lite saknade jag den galna Daniel från förra Moneybrotherkonserten, som skrek UNDER BORDET mitt i konserten eftersom han helt hade missat att den låten redan spelats!!! Fast den gången var vi ju ganska mycket mer packade också. Tro det eller ej, men jag och Ida drack Cola på KB!

Innan KB var vi och käkade på Metro, gott gott. Kalle P var också mé (det rimmade), men han ville inte gå på konsert. Synd Kalle, det hör ju lite till att du är med! Men nästa gång, kanske om ett år!

Det är helt omöjligt att vara på dåligt humör efter en kväll som denna. Jag cyklade hem med ett leende på läpparna sjungande: All right, hold tight, all right, guess who´s gonna get some tonight?....

Jag undrar vad jag ska bli när jag blir stor. Jag undrar när det är, när blir jag stor. Kanske kommer jag aldrig dit. När jag var liten ville jag bli ridlärare eller djurskötare, men de drömmarna har bytts ut för längesen. Ett tag funderade jag på att bli lärare, men det la jag snabbt ner efter att ha vickat en termin på min gamla högstadieskola. Jag insåg snabbt att arbete med barn är inget för mig...om de nu ska överleva skoltiden ut! Det var nära att jag gav någon en ordentlig hjärnskakning... Riktiga små djävlar (fast de var huvudet längre). Jag hade både tyska, svenska för invandrare (som i Simrishamn då var två tyska barn!!!) och idrott. Tyska var inte särskilt tacksamt. Danke und Guten Abend, det var väl ungefär på den nivån vi befann oss, även jag som precis hade pluggat i Spanien och hade glömt bort alla mina tyska ord. Men jag kom på ett bra knep. När kidsen frågade vad ett ord betydde som jag inte kunde så sa jag bara: -Det är bara att slå upp, bra träning att hitta i lexikonet. Vilken kärring jag var! Svenska för invandrare var inte heller så inspirerande. Läsa barnböcker tillsammans med två 15-åringar. Nja... Idrott var däremot kul, förutom att vissa tjejer hade mens varje gång. Konstigt, jag trodde bara man hade det en gång i månaden, inte varje gång vi skulle springa i skogen! Nä minsann, lärare är inget för mig. Trots allt, blödig som jag är, snyftade jag järnet när det var skolavslutning och de små liven skulle lämna mig!

Säljare vill jag inte heller vara, skäms varje gång jag försöker övertyga någon att köpa nåt som är skitfult. Allt inom vården går bort, jag svimmade ju bara Burman skulle ta blodprov på mig i skolan! Det har gett mig men för livet... Hantverkare känns lite avlägset, speciellt när jag tänker på mina smörknivar från träslöjden som var så tjocka att de nästan inte fick plats i smöret. Balettdansös? Hmm, den tiden är förbi. Men vi har ju trots allt dansat "borsta skorna" framför hela skolan! Ja, jag undrar fortfarande vad jag ska bli. Alla förslag är välkomna och tas i beaktande.

Faktiskt så är det så att jag tror mycket på tillfälligheter. Just nu befinner jag mig på ett ställe som leder mig till nåt annat som i sin tur leder mig till nåt tredje. Kalla det ödet eller bara livet rakt upp och ner.

                                  
                                   Kände att jag behövde ett par lederhosen

Så var även den här helgen över...innan man ens hinner blinka. Söndagsångesten börjar smyga sig fram och jag inser att jag är lika trött idag som jag var i fredags. Får i och för sig skylla mig själv. Fredagen blev en 16 timmars arbetsdag, lite mer än vad jag är van vid. Men vad gör man inte för en vän i nöd. Lickan, känn dig träffad! Nä, men det var faktiskt kul att vara tillbaka i restaurnagbranschen för en kort tid. Mina gäster var ett gäng goa tanter...och Mårten. Lite drygt blev det dock när de blev fulla. En tanta trodde att jag ljög när de skulle betala och jag berättade hur mycket vin de hade druckit. Se på dig själv tänkte jag i mitt stilla sinne, fylletanta! Äh, lite får man stå ut med.

Ledsen blev jag när jag vaknade klockan 7 på lördagsmorgonen, redo att gå och jobba på mitt vanliga jobb. Jag insåg så småningom att det var helt fel. Jag jobbar ju inte på lördagar. Synd bara att det var så svårt att somna om. Mamma och jag var på shoppingtur under dagen. Vi körde och körde, skulle till Center Syd. Plötsligt kom jag på att vi körde fel väg, så vi fick en liten rundtur. Mamma tjatade om att vi skulle köra till Lund. Vad snackar hon om, tänkte jag. När vi kom fram till Center Syd sa mamma:

-Men det här är ju inte Nova.

-Nä, dit skulle vi ju inte. Vi skulle ju till Joakim och kolla på ny TV.

-Nähä, jag som tyckte du var helknas som inte hittade till Lund och lurade hit mig. Hoppsan, nu förstår jag varför du var så knas, sa hon till mig.

Min mamma är ju förvirrad...

Jag skulle alltså kolla på ny TV till mig i Joakims affär. Jag blir ju mobbad för min miniTV. Folk frågar om det är en dataskärm. Lite taskigt tycker jag. Men jag kan ju hålla med om att TV:n är liten, börjar tröttna på att kisa när jag ska läsa texten. När mamma ska kolla TV hos mig måste hon flytta fram den på mitt soffbord, 1 meter från sig! I alla fall så hittade vi till Joakims affär till slut. Många fina TV:ar (?) där. Vi får väl se om han kan övertala mig. Mamma frågade tusen frågor fast hon inte ens vet vad hon frågar eller vad svaren betyder...till min och Joakims förtjusning (vi skrattade glatt).

Kvällen blev väl inte riktigt som jag tänkt mig. Min underbara Markus hade bjudit hem oss till Joakim och tjejen. Egentligen ville jag bara sova, men social som jag är kan jag inte bara stanna hemma. Kom i säng alldeles för sent, och vaknade av mobiltelefonens alarm...om och om igen, eftersom Markus har den fula ovanan att trycka på snooze tusen gånger. Vilken jävel har uppfunnit den knappen??? Jag blir galen... Men får väl lära mig att leva med det. Slutsatsen är att det blev ingen sovmorgon idag heller. Men jag har ju alltid nästa helg! Och det är bara 5 dagar dit!

Varje höst är det äppelmarknad i vårt älskade Kivik. Denna gången var det lite mer speciellt än vanligt. Drottningen skulle komma. Jag var och fikade hos farmor och mitt i kaffet var vi tvungna att springa ut i hennes trädgård och titta på drottningen. Farmor vinkade, jag skrattade. Sen kom kommunalrådet. Då skulle vi inte vinka mer, sa farmor. För han är inte trevlig! Så vi gick in och drack mer kaffe i stället.

Lite senare var jag, Ida, Ola och Claes på konstutställning. Finfina tavlor. Vi gick en tur i arboretet. Och för de som inte vet vad det betyder så är det en jäkla massa träd med konstiga namn. Ola guidade oss genom hela parken fram till den gamla eken. Den var stor...och gammal. Rundturen fortsatte genom Kivik...mest tillägnad Claes som är från Norrland, eller nånstans där uppe. Vi kom på att Ola kunde ju säga precis vad som helst, för vi andra hade ju ändå ingen aning. Han berättade om skepp som sjunkit utanför kusten, om plundring av Kungagraven och inte minst om alla mål han gjort på fotbollsplanen på Solevi. (Det sista var säkert en överdrift!)



Här är vi på vandring i arboretet...

På kvällen blev det fest. Dock en ganska lugn sådan. Jag och Claes slog vad om hur lång tid det skulle ta innan Ida somnade i fåtöljen. Jag minns inte vem som vann. Vi åt en massa Polly. Det minns jag tydligt eftersom jag mådde illa av Polly.

Söndagen ägnade vi tillsammans med en massa pensionärer på Äppelmarknaden. Olas kommentar var:

-Detta var ju vidrigare än vad jag kom ihåg!

Och det hade han rätt i. En massa äpplen överallt, och inte bara ätbara. Vad ska man egentligen med ett stort rött äpple i keramik? Eller en mössa som ser ut som...gissa vad...ett äpple! Nä, en sak lärde vi oss den här helgen: Ingen mer äppelmarknad innan pensionen!