Några förslag?
Jag undrar vad jag ska bli när jag blir stor. Jag undrar när det är, när blir jag stor. Kanske kommer jag aldrig dit. När jag var liten ville jag bli ridlärare eller djurskötare, men de drömmarna har bytts ut för längesen. Ett tag funderade jag på att bli lärare, men det la jag snabbt ner efter att ha vickat en termin på min gamla högstadieskola. Jag insåg snabbt att arbete med barn är inget för mig...om de nu ska överleva skoltiden ut! Det var nära att jag gav någon en ordentlig hjärnskakning... Riktiga små djävlar (fast de var huvudet längre). Jag hade både tyska, svenska för invandrare (som i Simrishamn då var två tyska barn!!!) och idrott. Tyska var inte särskilt tacksamt. Danke und Guten Abend, det var väl ungefär på den nivån vi befann oss, även jag som precis hade pluggat i Spanien och hade glömt bort alla mina tyska ord. Men jag kom på ett bra knep. När kidsen frågade vad ett ord betydde som jag inte kunde så sa jag bara: -Det är bara att slå upp, bra träning att hitta i lexikonet. Vilken kärring jag var! Svenska för invandrare var inte heller så inspirerande. Läsa barnböcker tillsammans med två 15-åringar. Nja... Idrott var däremot kul, förutom att vissa tjejer hade mens varje gång. Konstigt, jag trodde bara man hade det en gång i månaden, inte varje gång vi skulle springa i skogen! Nä minsann, lärare är inget för mig. Trots allt, blödig som jag är, snyftade jag järnet när det var skolavslutning och de små liven skulle lämna mig!
Säljare vill jag inte heller vara, skäms varje gång jag försöker övertyga någon att köpa nåt som är skitfult. Allt inom vården går bort, jag svimmade ju bara Burman skulle ta blodprov på mig i skolan! Det har gett mig men för livet... Hantverkare känns lite avlägset, speciellt när jag tänker på mina smörknivar från träslöjden som var så tjocka att de nästan inte fick plats i smöret. Balettdansös? Hmm, den tiden är förbi. Men vi har ju trots allt dansat "borsta skorna" framför hela skolan! Ja, jag undrar fortfarande vad jag ska bli. Alla förslag är välkomna och tas i beaktande.
Faktiskt så är det så att jag tror mycket på tillfälligheter. Just nu befinner jag mig på ett ställe som leder mig till nåt annat som i sin tur leder mig till nåt tredje. Kalla det ödet eller bara livet rakt upp och ner.
Kände att jag behövde ett par lederhosen
