kiviksanna

Varje höst är det äppelmarknad i vårt älskade Kivik. Denna gången var det lite mer speciellt än vanligt. Drottningen skulle komma. Jag var och fikade hos farmor och mitt i kaffet var vi tvungna att springa ut i hennes trädgård och titta på drottningen. Farmor vinkade, jag skrattade. Sen kom kommunalrådet. Då skulle vi inte vinka mer, sa farmor. För han är inte trevlig! Så vi gick in och drack mer kaffe i stället.

Lite senare var jag, Ida, Ola och Claes på konstutställning. Finfina tavlor. Vi gick en tur i arboretet. Och för de som inte vet vad det betyder så är det en jäkla massa träd med konstiga namn. Ola guidade oss genom hela parken fram till den gamla eken. Den var stor...och gammal. Rundturen fortsatte genom Kivik...mest tillägnad Claes som är från Norrland, eller nånstans där uppe. Vi kom på att Ola kunde ju säga precis vad som helst, för vi andra hade ju ändå ingen aning. Han berättade om skepp som sjunkit utanför kusten, om plundring av Kungagraven och inte minst om alla mål han gjort på fotbollsplanen på Solevi. (Det sista var säkert en överdrift!)



Här är vi på vandring i arboretet...

På kvällen blev det fest. Dock en ganska lugn sådan. Jag och Claes slog vad om hur lång tid det skulle ta innan Ida somnade i fåtöljen. Jag minns inte vem som vann. Vi åt en massa Polly. Det minns jag tydligt eftersom jag mådde illa av Polly.

Söndagen ägnade vi tillsammans med en massa pensionärer på Äppelmarknaden. Olas kommentar var:

-Detta var ju vidrigare än vad jag kom ihåg!

Och det hade han rätt i. En massa äpplen överallt, och inte bara ätbara. Vad ska man egentligen med ett stort rött äpple i keramik? Eller en mössa som ser ut som...gissa vad...ett äpple! Nä, en sak lärde vi oss den här helgen: Ingen mer äppelmarknad innan pensionen!