kiviksanna

Nu är det vår...eller i alla fall snart. Den är på väg med stormsteg...eller i alla fall med små små steg. Jag såg årets första blåsippor vid Solevi i Kivik i helgen. Ja, till och med en liten liten vitsippa som hade kämpat sig upp. Jag som är en riktigt sentimental känslokärring började nästan gråta. Det var ju så fint!

På kvällen lagade jag mat till familjen; pappa, Line och farmor. Jag har ju fyllt år och då ska man visst bjuda på mat (!). Pappa placerade mig i köket och jag försökte laga ihop nåt gott. Det innehöll chili...och det var inte det enda stället som chilin befann sig på. Den var nämligen i min vänstra näsborre också. Fy tusan. Då grät jag igen, för andra gången den dagen. Men nu var det av en intensiv brännande smärta i näsan. Inget att rekommendera. Men maten blev ju god!