Stackars mig...

Tji fick jag! Här har jag gått och tyckt att andra gnäller över förkylning och krämpor och nu har det drabbat även mig. Jag har sagt att jag blir minsann aldrig sjuk. Men nu tar jag tillbaka det. Imorse när jag vaknade kunde jag inte andas genom näsan, det var helt stopp. Det första jag fick höra på jobbet var: "nämen, du blir ju aldrig sjuk...eller hur var det nu!"

Nu sitter jag bara och väntar på att Schöning ska komma med mat så att jag sen kan lägga mig i soffan och tycka riktigt synd om mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0