kiviksanna

Ge mig en stuga på landet där jag kan glömma bort omvärlden för ett tag. Några flaskor rosé, böcker, musik och vackert väder. Då klarar jag mig...en stund i alla fall. Ta bort mig från stressen i stan och stimmet på jobbet och ge mig lugn och ro. Det är min högsta önskan just nu! Långa promenader längs havet, fåglarnas kvitter och syrenernas doft. Det behöver jag...

Ida säger att jag lider av singelsjukan...trots att jag inte räknar mig till den kategorin längre. Den innebär visst att man har ett överväldigande behov av att planera sin helg pga rädslan att bli lämnad ensam. Rädslan av att känna att alla andra har någon och ingen vill umgås med mig. Detta stämmer inte helt in på mig, men jag har nog vissa drag som kan liknas vi denna beskrivning. Jag är dock väldigt medveten om mina brister och jag inser att jag kan gå under om det vill sig illa. Så just nu har jag några timmar för mig själv när jag tränar på att vara hemma och att inte ha några planer för helgen. Lite panikartat är det trots allt, men jag tränar och tränar.

Jag ska faktiskt inte klaga alldeles för mycket. Angelique bjöd på champagne i parken i eftermiddags och sen fick jag middag hos Ida och Ola. Efter middagen plockades min nya favvosysselsättning fram; Wii Fit. Då kommer verkligen tävlingsinstinkten i mig fram och jag blir som tokig. Jag måste bli "bodybuilder" på styrkeövningarna, annars måste jag göra om tills jag blir "bodybuilder". Ida och Ola får snällt vänta på sin tur tills jag har fått bra resultat. Själv tycker jag att jag är en stjärna på styrkan, inte så pjåkig på att få kulorna i hålet (!!), hyfsad på slalom och faktiskt imponerande på yoga!

Texten nedan är från inledningslåten på Juno, den mest fantastiska film jag sett på länge. Så söt!

Jag är världens lyckligaste. Jag har ett jobb som jag trivs superbra med, mina kollegor är gjorda av guld, jag har en härlig familj som bryr sig om mig, jag har fullt av vänner runt mig som alltid ställer upp och jag har en fantastisk kille som jag är upp över öronen kär i. Hur kan det då komma sig att jag känner mig ledsen just nu? Borde jag inte sväva på moln och sjunga halleluja? Jaja, nu dränker jag min ledsamhet i ett glas vin i solen...så det blir bara bättre och bättre. Och snart blir det ännu bättre eftersom det är fest hos Ida och Ola på Möllevångsgatan. Kanske sista festen där. De blir ju snart mina grannar. Då ska jag i alla fall sjunga halleluja!

Valborg är inte som det var förr. Då var det strandfester med köldskador som följd och lite senare under universitetstiden var det Stadsparken i Lund som gällde. Var det verkligen kul att sitta i parken hela dagen och dricka öl och vara helt slut innan kvällen ens hade börjat? Tack och lov att det inte är som förr!

Nä, nu har vi blivit lite vuxnare(!?) och lämnat den typen av firande bakom oss. Igår blev det istället en lugn kväll med mina söta vänner Ida och Ola (jag vet dock inte om jag kan kalla Ida söt efter glasögonen igår...). Efter en god middag på Siciliana gick vi hem och tog på oss varma kläder (oj, så vuxet) och cyklade till Pildammarna. Där fick vi vars ett par 3D-glasögon som skulle göra kvällen till en hisnande upplevelse. Jaja, det var väl coolt, men jag rekommenderar Malmö Stad att inte göra om detta att tillveka och dela ut tusentals såna fler gånger. För trots att det var häftigt att de vita varelserna fick röda ögon, så blev jag mest bara yr! Det hela avslutades med vacker körsång och en stor eld.



Här har vi tagit på oss våra vackra mössor, allt för att inte frysa. Ida har en hiphopmössa som skulle få Wu Tang att bli gröna av avund, jag fick låna Olas Sparbankenmössa. Jag var lite rädd för att möta Calle Bankman, för då hade jag fått skämmas för att jag inte hade en Handelsbankenmössa. Olas mössa är en egentillverkad historia som han nog är ganska så nöjd med, men den har fått en liten plupp längst upp, syns tyvärr inte nu, som får den att likna en kondom!



Så snygg jag är i mina 3D-glasögon. Funderar på att börja använda dem när jag går ut!



Ida ser inte så dum ut hon heller...!