kiviksanna

Hemma igen... Med en massa intryck att smälta. Indien är så mycket mer än vad jag innan sett och upplevt. Det är intensivt, färgglatt, sprudlande och galet.

Resan började inte alls bra, blev av med min plånbok med pengar, VISA mm. Och dagen efter såg vi en död hund i havet. Då ville jag bara gråta, det blev lite för mycket på en gång. Men efter lite sol och bad och några drinkar så blev det plötsligt mycket bättre!

Indier är ganska så bra på engelska, men ibland blev det missförstånd. Vi lärde känna några killar som jobbade på stranden och en dag när vi låg och solade kom Santosh fram och sa till Lotta:

- Can I see your tits?

- Ähh, va? sa jag och Lotta. Är killen inte klok.

- Yes, can I see them?

- No, absoluely not. You can´t see my tits.

- No, your tits. I mean here. Han pekade på sina tänder.

- Jaha, my teeth. Han menade alltså Lottas tänder, och inte alls tuttar som vi trodde.

Under dessa två veckorna har jag tagit i hand med fler personer än vad jag gjorde under hela 2007, berättat vad jag heter och vad jag ätit till frukost, var jag ska gå, hur dags jag somnade kvällen innan och en massa andra ointressanta saker. Ibland vill man ju bara vara i fred, äta middag utan att behöva prata med alla som jobbar på restaurangen. Men om man då inte ser glad ut så får man frågan:

- What happen? Why so sad?

Ojojoj, tålamodsprövande.

Helt plötsligt en dag såg jag ett bekant ansikte, allas vår Hassel i en Ving-outfit. Himla kul att festa lite med svenska polare, ett gäng reseledare.

Trots allt så har det varit helt fantastiskt och jag hade kunnat stanna ett tag till.