kiviksanna

Jag har blivit med katt. När andra går på fest, super till det och blir med barn...då blir Anna med katt. Och inte vilken katt som helst, utan Katt. Allt började i lördags efter några öl och en snaps och en massa snack. Claes skulle åka hem till Norr över jul och det fanns bara ett problem kvar att lösa, var skulle hans lilla katt ta vägen under tiden. Den kan bo hos mig, hörde jag mig själv säga. Haha, sen skrattade jag bort det lite skämtsamt, när jag blev medveten om vad jag nyss sagt. På söndagen hoppades jag i mitt stilla sinne att mitt förslag skulle vara bortglömt...men icke. Klockan 16.00 fick jag följande sms:

"Info om katt: Katt är en lugn, kelig och alldeles förtjusande liten krabat. Hon gillar mys i soffan, laserpekare och kattmat. Katt behöver ett hem från och med i morgon kväll fram till den 29:e. Kan du hjälpa katt? Please..."

Hur skulle jag kunna säga nej till det? Så igårkväll kom Katt för att bo hos mig ett tag. Det började lite skakigt. Hela kvällen efter att Claes gått hem låg hon under min säng. Efter mycket gullgull verkade hon lite mer hemmastadd, men när jag och Adam ville sova så ville hon leka! Hon hoppade runt i lägenheten och jag var på helspänn och bara väntade på att behöva stiga upp och städa undan omkullvälta blomkrukor. Men de klarade sig och till slut somnade jag...och jag sov väl fyra-fem timmar innan jag vaknade av att Katt låg på mina fötter och jag var varm som en gris i solsken. Efter all den sömnen (!) gick jag till jobbet, där jag mer eller mindre oroade mig hela dagen för hur lägenheten skulle se ut när jag kom hem. Tack och lov var det ingen fara alls. Katt har skött sig exemplariskt och nu ska vi gå och lägga oss igen, Katt och jag, och vakna upp tillsammans imorgon och fira julafton!